Jag får inte sova på nätterna. Då funkar liksom inget.
Trots det så finns ju inga alternativ. Det är bara att hoppa ur sängen och förpassa sig till vardagslivet som ensamstående tvåbarnsmamma.
I natt sov jag 2 h.
Detta trots att jag hade gjort tappra försök att somna redan vid kl 20 igårkväll eftersom jag var så enormt trött. Jag låg och stirrade i taket och önskade att John Blund skulle komma och svepa iväg mig med sin charm. Det gjorde han icke. Istället fastnade jag som vanligt i sms-träsket.
Tiden bara flög iväg. Jag hade nog sparat en del tid om jag ringt istället men det är ju långt ifrån lika kul.
Jag kan inte fortsätta så här. Hjärnan susar runt i 300km/h medan kroppen ligger som förlamad av utmattning. Jag ska lösa det här, när jag hittar ett uns av energi.
Den dagen, den glädjen!
|
