Jag är lämnad ensam utan ordinarie personal på jobbet och har som back up, en nyanställd donna, vars rutin är lika med noll än så länge. Eftersom det är dagen före Nyår så har folk tydligen räknat med att kunderna skall ligga på soffan och ladda inför morgondagens festligheter.

Då vill jag bara informera: Så var INTE fallet.

Folk är glada i hågen och mailar över uppgift efter uppgift men avslutar varje mail med "Happy New Year to you, your colleagues and your family", så man har lite svårt att inte stressa ihjäl sig för att göra dem till viljes direkt, när de är så gulliga. De har mig lindad runt lillfingret, men jag trivs då jag är omgiven av högar med jobb.

Då klockan blivit 14.30 och jag sett till att rensa mitt eget bord + två (lediga) kollegors akuta ärenden och dessutom haft "Tulldeklareringsskola" med den nyanställde, så valde jag att ge upp för dagen. Jag mailade snabbt min chef (som också var ledig) att jag lämnar skutan och drar hemöver. Sen såg jag fram emot att få hämta barnen 1½ h tidigare då de egentligen skulle behövt vara helt lediga i mellandagarna.

Thomas (som vanligtvis inte vistas i Kramfors mer än absolut nödvändigt) skulle åka och inhandla lite grejer och jag skulle bara förbereda inför middagen.

Vad gör jag då istället?

Jo efter att ha övertygat "karln däruppe" om att jag inte gjort något särskilt för att bli straffad med en död köldstrejkande bil efter Riks 90, så lyckades jag rulla hemöver. Väl hemma i Nyland igen så ringer jag Thomas eftersom jag får dåligt samvete för att han skall behöva åka till Kramfors efter jobbet då jag nu ändå är hemma tidigare. Men det var ju liksom det som var hela grejen, att jag skulle få ta det lugnt och slippa stressa till stan för en gångs skull. Thomas frågar om det verkligen är lugnt att jag åker då han var helt inställd på att faktiskt själv åka så snart han slutat, men jag övertygar honom om att det är lugnt, medan jag hyperventilerar av stress. Jag ringer upp Ove (min plastpappa som också ska till stan) och ber honom åka 1.2 mil extra för att hämta upp mig och barnen, då min bil knappast är att lita på.

Väl i stan så inser jag att banken stängde kl 15.00 istället för 17.00 bara för att det är dagen före Nyår. Vad jag vet så är det fortfarande en VANLIG dag och ser inte denna dag som mer speciell då det alltid finns en dag som kommer före en annan. Visst är denna dag lite mer speciell ändå. Jag står utan cash och måste låna av Ove till nästa vecka då banken behagar öppna sina portar igen.

Jag förundras över att det tydligen bor folk i Kramfors och att de alla verkar ha ärenden just denna minut.

Damon har så klart slocknat i baksätet vilket jag förbannar ungefär lika mycket som det faktum att jag valt att ha sommarstövlar just denna kyliga dag.

Jag gör mina ärenden och vi beger oss hem igen.

Hungriga och trötta barn, vilket stressar mig ännu mer. Taggar jag ner nu så kommer jag somna så jag snor snabbt ihop hemmagjorda hamburgare med pommes, slänger i en tvätt och tar reda på den som redan lyckats torka. Med dåligt samvete så informerar jag sen Thomas om att jag nu kommer överge honom med disken i köket och slänger mig på sängen med hjärtklappning.

Älsklingen slapp åka till stan i alla fall.

Är man snäll eller dum eller bara typiskt "Marie"???

Det krävdes lite alkoholhaltig dryck för att Maria skulle kunna masa ner baken i Thomas AIK-fåtölj.

Nu planeras ännu en myskväll.

Thomas skickade iväg mig för att sola och åka på demensmöte förra veckan. Vet än idag inte om det var för min eller mammas skull jag åkte dit.

Vad händer då på hemmaplan när jag är och roar mig på annat håll? Jo, barnen käkar våfflor med Thomas och ber (som vanligt nu för tiden) bordsbön. Det har blivit deras interna lilla grej. Helt sjukt, jag vet. Men jag låter dem hållas eftersom de har så roligt tillsammans. De vet ju att det bara är en skojig grej och har ingen aning om vad de egentligen sysslar med.

Jag är den enda troende i vår familj, men jag ber inte bordsbön.

Med tanke på att Thomas inhandlade nedanstående tröja i Sthlm så kan man ju lista ut hur kristen den mannen egentligen

är också.

Ibland så kan man verkligen känna sig malplacé. Förra helgen var ett sådant tillfälle.

Jag och Thomas hade ju turen att kunna komma iväg till huvudstaden för lite shopping och nöje, men framförallt för tid enbart för varandra.

Nu är det ju så här att jag är storstadstjejernas totala motsats. Efter den här helgen kan jag faktiskt kalla mig själv för en riktig Lantlolla. Herregud det händer grejer i stan. Här på landet har det inte hänt särskilt mycket alls faktiskt.

När jag, vid ett tillfälle, klev av tunnelbanan så ser jag en tjej som såg lite fundersam framför en godisautomat. Hon tog fram sin mobil och jag undrade om hon kanske skulle ringa nån som kunde förklara hur den funkade, men icke. Hon betalade godiset som hon valt från automaten, med SMS!!! Vad hände med automaterna som man tryckte in massa mynt i??? Jag var impad.

Kolla här!!!

Thomas gillade ju att spela på det här med att vi var norrlänningar så första kvällen då vi bestämt oss för att äta på Koh Pangan så hade Thomas även en plan för att tina upp de stela stockholmare som valt att åka samma tunnelbana som vi. Vi begav oss iväg mot Medborgarplatsen vilket innebar att vi enbart behövde åka två stationer. När vi nästan var framme på Söder så börjar Thomas prata norrländska med enormt överdriven dialekt. I samma veva tar han fram kameran och ber mig fota honom i tunnelbanan och jag viftar åt honom att tona ner sig då han lyckats med sitt uppdrag redan, eftersom alla i samma vagn som oss drog glatt på mungiporna. Jag log också, generad som attan. Thomas lade tillbaka kameran men drog istället upp KARTAN (!!!!) som jag skrivit ut på jobbet för att vi skulle hitta till restaurangen. Då började alla att skratta. Som tur var så hade vi nått vår destination, Medborgarplatsen och jag flög ut ur tåget. Väl ute så skrek jag till Thomas att vi klivit av för tidigt och slet med mig honom in i tåget igen, dock i en annan vagn. Alla såg ju självklart hur vi virrade omkring.

Än idag så kan jag INTE fatta hur Thomas kunde lyssna på sin katastrofalt förvirrade flickvän vid detta tillfälle. Han hade ju (som vanligt) koll och hade räknat ut vart vi skulle stanna, men ÄNDÅ tillåter han att jag drar in honom i tåget igen, vilket såklart var ett misstag, som jag inte upptäckte förrän dörrarna stängts bakom oss och tåget dragit vidare. Vid nästa (fel) perrong så hoppade vi ut igen och direkt in i tåget på andra sidan som skulle ta oss tillbaka en station.

Jo, folk skrattade, allihopa.

Väl framme vid Koh Pangan så fick vi stå i kö för att komma in på restaurangen. Sen var det kö för att lämna in jackan. När vi väl gjort det så fick vi stå i kö för att skriva upp oss på väntelistan till ett bord. Tro mig, vi hade försökt boka i förväg, men det var fullt, vilket i efterhand inte känns särskilt underligt alls. Hur som haver så skrev mannen upp mitt namn på en svart tavla på väggen och Thomas räknae snabbt ut att det var 46 personer före oss som också ville ha bord.

Vi bänkade oss i baren.

87 kr för en öl (60 cl). Räkna ut hur kul den notan blev efter allt väntande.

Väl vid bordet så gav sig inte Thomas förrän kyparen lärt honom hur man beställer en öl på thai. Det var väl inga probblem alls tyckte Thomas medan jag skämdes som en tok eftersom kärleksparet vid bordet bredvid glodde underligt.

Jag och Thomas skulle gå ner till pendeltåget en dag och precis som alltid så springer stockholmarna fort som fan. Det gjorde vi också eftersom vi höll på att förfrysa röven av oss då det var lika kallt i de underjordiska gångarna som ute, ovan jord. Vi hade dock inte uppmärksammat moderniteter som flerfiligt golv. Det var två filer i riktning mot Sergels torg och en fil ner mot pendeltågen. Det betydde förstås inte att jag och Thomas valde att gå i samma fil som alla andra. Nej då, vi gick självklart i motsats riktning innan vi upptäckte folks irriterade blickar då vi, som tröga norrlänningar, sinkade de stressade stockholmarna. Jag väntade bara på att det skulle dyka upp nått trafiklyse där nånstans också, men innan jag hinner åka till Stockholm igen så är det säkert fixat. Det brukar ju tyvärr bli ganska långt emellan gångerna (även om vi redan planerat in nästa resa.)

Hur som helst så hade vi bestämt oss för att ta pendeln ut till Nynäshamn där (svär-)mor bor. Hon hade självklart ingen aning om att vi var och gästspelade i den stora staden och blev med andra ord ganska förvånad då hon kom hem och insåg att vi satt bänkade framför TV:n med nyinköpt fika och glögg.

Det var ju första gången jag träffade henne och hon var ju en kvinnlig version av Thomas så det kunde inte bli mer lättsamt och prestigelöst, enormt skönt. Hon var så klart lika trevlig som jag föreställt mig.

Jag måste nog säga att jag aldrig någonsin trott att det fanns killar som ALDRIG gnäller ett ord när man är ute och shoppar. Inte ens efter att ha gått in i åttonde H&M-butiken. Nej då, Thomas följde glatt med överallt jag ville. Jag var dock lika snäll jag så det blev ju ett antal sportbutiker, inklusive Derbyshoppen, där vi spanade på underliga AIK-prylar.

Vi diskuterade lite och kom fram till att vi kommer få lite problem med blandningen av modet på ett evetuellt gemensamt barn (då ovanstående är ett måste för oss båda), men det blir nog fint det.

Thomas (som oftast är värre än barnen) hittade Tomten och efter att ha viskat sin önskelista till honom så var jag tvungen att göra honom besviken och förklara att denna Tomte var gjord av LEGO. Se så nöjd han var innan jag krossade honom. Inte underligt att grät som ett barn sen.

Vi hade en underbar resa i alla fall och åt massor av god mat, vandrade runt stan i kylan tills vi hade rejält med träningsvärk och för att inte glömma.......hade enormt mysigt tillsammans.

Jag som blev lite besviken då tåget (X2000) blev inställt och utbytt mot buss på nedvägen till Stockholm kände mig kompenserad efter att ha fått åka detta tåg hem.

Kan dock meddela att det var betydligt mycket mer snö i Sthlm än på bilden.

Nej nu har jag berättat kort hur resan såg ut. Nu är det dags att lägga sig i soffan och planera inför helgen.

PS: Jag lovar att bli bättre på att blogga, men man har typ aldrig tid/ork nu när jag jobbar full tid. DS.