|
Ok, hon är inte som andra. Hon är visserligen som andra dementa (vad jag vet) men i övrigt är hon väldigt annorlunda. Men hon är smart.
Jo då det är hon (ibland). Hon lyckas lura många till att tro att hon faktiskt är frisk.
Det är INTE sant.
Det är inte alls sant.
Jag litar mer på min 5-årige son än på henne. Hon kan hitta på precis vad som helst. Hon
ljuger, är paranoid, tappar omdöme om vad som är rätt och fel, gnäller, tigger, tjatar och vet inte hur man sköter sin egen hygien. Det är ju en del problem med det när man själv inte inser att man är fruktansvärt skitig.
Men aj aj..påpeka inte det för då suckar hon dömande som om du vore dum i huvudet.
Jag är ju typen som har lite svårt att inte påminna folk om att dusch, rena underkläder och deo är något som hör vardagen till. Mamma verkar låtsas hålla med och jag orkar inte lägga så mycket mer energi på det än så.
Jag har fullt upp med kidsen hemma så de vet hur man håller sig fräsch och vad som kan hända om man inte gör det. Jag lägger istället över ansvaret på personalen på boendet och hoppas att de tjatar ihjäl henne gällande hygien och dess viktighet.
Idag ringde jag henne för att slå massor av flugor i samma smäll. Min tanke var att duscha mig och barnen och mamma + se till att mamma och barnen blev aktiverade nån timme. Min mamma var dock inte alls sugen på badhus vilket förvånade mig rejält. Hon skyllde på onda knän och dålig sömn.
Ok då slipper jag då, tänkte jag och satte kidsen i duschen istället. Mamma som liksom alltid tjajat om minsta lilla tid utanför det låsta boendet förvånade mig rejält. Jag var inte i stånd att argumentera heller. Hon hade sin chans liksom.
Istället fick jag tvinga med Damon till ett kort besök hos mormor. (Darin flydde till en vän/granne).
Damon frågade mig om och om igen varför det var nödvändigt. Jag, som inte hade några bra argument försökte övertyga honom att mormor var i desperat behöv av de muffins jag köpt på Dollar till henne.
Han köpte det!
Väl där insåg jag att hon hade ganska många parfymflaskor vilket gjorde att jag tog beslutet om att behålla 20-kronorsparfymen från DollarStore alldeles själv. Hon var såklart inte tacksam över muffinsen utan frågade mig kallt om jag inte köpt någon ny deo till henne. Nej det hade jag ju inte och var ännu gladare över att jag behållit billighetsparfymen själv. Hon var inte värd den men det var knappast något hon skulle inse själv även om jag försökte "straffa" henne.
Hon förstår helt enkelt inte.
Barnen kan förstå det här med orsak och verkan, men det gör inte mamma.
Jag kan känna mig hård ibland men det är så enormt svårt att helt visa hänsyn till det faktum att hon är dement. Hon förstår, som sagt var, inte.
Visst är man kanske sen bitter över det faktum att hon borde vara den som tar hand om mig och lär mig saker. Visst hade man önskat att hon satte gränser och var en mamma som visste vad hon ville med sin uppfostran. Det hände till och med att jag bad henne om en viss tid jag skulle vara hemma på kvällen. Hon sa bara lugnt att det inte var nån vits eftersom jag aldrig kom hem i tid.
Det fanns en anledning till det. Det är mycket troligt att jag ändå inte skulle ha lyssnat.
Varför inte?
Därför att jag var tonåring och visste att jag ändå inte skulle få några som helst konsekvenser av att vara ute till tre på natten. Då kunde ju mamma dricka utan att jag kom och störde och kanske till och med drog en flaska eller ett 6-pack i skallen på henne. Så det var klart att det var lugnast om jag var ute halva natten.
Mina barn har det lite hårdare än så.
Deras pappa är övertygad om att de behöver materiella ting. Jag varnar honom från att köpa dyrt till dem. Jag ska visa dem vad som är viktigt. De kommer lära sig den hårda vägen. Jag står fast vid att tuffa regler är det enda som gäller. De ska veta att jag inte är medberoende till nått självdestruktivt beteende. Jag tvilvlar inte heller en sekund på att ringa polisen om det skulle gynna mina barn. Tuff kärlek kallas det visst. Så är det att vara förälder.
Skit samma.
Nu vet ni lite och jag ska lägga mina barn.
Puss och god natt
|