Efter bio och sushi igår så åkte vi en sväng på ICA Maxi där de ofta har mycket roligt och billigt att handla.

Det är inte ofta som jag "dumpar" efter operationen längre men ibland händer det.

Det hade nog gått bra precis en timme från det att jag snaskat i mig gotta på bion tills jag började känna mig svag på ICA. Thomas gick omkring och pratade i telen med nån innebandysnubbe då jag plötsligt började bli yr och toksvettig.

Fan, jag som hatar att svettas, var det första jag tänkte innan jag slängde mig ned på en stol som nån ställt ut helt planlöst i butiken.

Thomas tittade frågande på mig där jag satt med famnen full av paket med rolig pasta och såg ut som sju svåra år.

Jag mår jättedåligt, förklarade jag utan att han hunnit fråga nått.

Han bad innepinnesnubben vänta en sväng och frågade vad jag sa.

- Hämta energidryck!

- Men du har ju slutat sa du senast för 2 minuter sen då vi passerade hyllorna med Red Bull.

- Jag mår katastrof. Snälla hämta energidryck.

- Hur många?

- Fem!!

Hade nog egentligen räckt med 2-3 burkar men det var fem för nitton kronor så då fanns det inte mycket att diskutera.

Thomas travade iväg och hämtade energidryck och svetten började rinna efter ryggen på mig, vilket påminde mig om "dumpningen" för några veckor sen då Malin var hemma hos mig. Jag fick då lägga mig ute på den iskalla inglasade altanen för att kyla ned mig.

Det går inte lita på kroppen längre. Det går inte att förutse när den skall börja protestera. Ibland krävs det bara lite socker eller att jag låtit det gå för lång tid mellan måltiderna och ibland har jag inte den blekaste aning om vad det är eller vad kroppen reagerat på.

Oftast funkar allt som det ska.

Den här gången handlade det nog om sockret jag drog i mig på bion. Har nämligen inte ätit särskilt mycket socker den senaste tiden så då blir man självklart extra känslig.

Hungrig hade jag ju hunnit bli igen också såklart vilket inte gjorde saken direkt bättre.

Thomas återkom med händerna fulla av energidryck.

Jag vinglade iväg, yr svag och ynklig. Trots att jag knappt orkade bära det jag redan släpade runt på så greppade jag tag i en vit chokladsås på hyllan jag passerade mot kassan.

Varför?

Ingen aning.

Älskar ju vit choklad, men gillar inte alls glass. Så varför ge 29 kr för nedanstående flaska i det läget? Ingen aning.

Jag skyller på att jag var i ett förvirrat tillstånd. Nu finns flaskan hemma i alla fall om det är så att jag får för mig att hälla munnen full nån dag.

Thomas skällde på mig i kassan för att jag gick och packade istället för att halsa mina energidryck från nån stol. Folk undrade nog men de hade ju ingen aning om att det handlade om hans oro för mig som mådde katastrof.

Två energidryck senare och jag var på topp igen.

Men jag ska nu försöka finna energi utan dessa sockerbomber.

Det var ett kärtåterbesök i mitt liv men nu är det nog....igen.