Jag kämpar, men visst går det bra. Över förväntan till och med.

Jag köper lite smaksatt bubbelvatten för att åtminstone stilla mitt begär av kolsyra som jag tampas med. Jag klarar mig bra på det men äter en alvedon mot koffeinabstinensen som ger jobbig huvudvärk. 

Dagen efter så finner jag mig själv ståendes framför Pepsi Max-hyllan. Trots att det är fredag så känner jag mig duktig då jag går därifrån utan Max i handen.

På lördagen sitter jag och Thomas och skriver en kortare inköpslista av det nödvändigaste just under helgen. Jag, som anser mig varit enormt duktig och skippat Pepsi Maxen under fredagen trots sug, blir förvånad över att Thomas skrivit upp just denna underbara dryck på inköpslistan.

Min enda korta kommentar var:

- Du är enormt medberoende.

- Nej nej försvarar han sig. Jag tycker bara att alla ska ha delmål och helgen borde vara ett delmål för dig som varit så duktig nu i veckan. Du förtjänaren Pepsi Max i helgen.

Snällt, tänker jag men egentlígen så tänker hjärnan....."Gud så medberoende du är."

Vi åker på affären och inhandlar, bland mycket annat, Pepsi Max.

Jag tar mig ett rejält återfall på Maxen då jag sveper mitt glas direkt till frukost. UNDERBART!

Jaha...nu är det liksom bara till att börja om på måndag igen.

Men det löser sig.

Jag vet hur jobbigt det kan vara att vara medberoende.